Live long and prosper

"Vi tar inte killarna på snoppen"

Idag är jag arg. Idag är jag less.

Jag har lyssnat på Stina Wollters bok om synen på kroppar, speciellt synen på sin egen kropp. Stina jobbar för att neutralisera synen på sin egen kropp och genom det då lämna självförakt och hat bakom sig och börja leva. Leva för sig själv och inte för att behaga någon annan. Leva för att njuta och inte för att passa in i en mall som är alldeles för trång för att alla kvinnor ska kunna vara med.

Jag älskar Stinas bok. Den ger mig hopp. Hopp om en sundare bild på mig själv. Hopp om andra kvinnors självbild och hopp för framtiden.

Men den gör mig också arg. Inte själv boken i sig, utan vad den tar upp. Stina berättar om hur hon gång på gång utsätts av sin omgivning för kroppsförakt. Hur hon får skällsord och hur män säger till henne att hon ska vara. Hon är för skränig, visar för mycket hud, för mycket kropp och tar för mycket plats.

Det här får mig att tänka på det som jag varit med om. Alla dom gånger som jag satts i fack för att flickor/kvinnor bara ska vara så. Hur jag fått ta ansvar för pojkar och män bara för att jag varit kvinna.

När jag gick i lågstadiet fick jag sitta med de stökigaste killarna i klassen. För jag var en så lugn tjej så jag skulle lugna ner dem. När det inte fungerade och resulterade i att mitt skolarbete fick lida, var det jag som fick skulden för att jag inte lyckats få ordning på pojkarna.

Jag tänker också på alla gånger som jag och mina tjejkompisar på idrotten, blev in delade i lagen efter att killarna blivit indelade. Läraren sa att han inte menade något illa, utan han ville bara placera oss i lagen beroende på vår förmåga att hänga med killarna och att det skulle bli jämt mellan de tjejer som var lite mer atletiska och de tjejer som inte var det.

Våra kroppar var inte våra egna. Dom mättes efter pojkarnas och pojkarna fick rätt till dom. Jag kommer ihåg hur vi blev tafsade på när vi började utvecklas. Jag minns hur dom nöp oss i rumpan och kämde på de ömma brösten. Jag vet inte ens om mina föräldrar vet hur systematiskt vi blev utsatta för sånt här? Jag vet inte om jag någonsin berättade. I efterhand vet jag att mina föräldrar hade blivit rasande om dom visste vad som pågick. Men vi sa ju till dom vuxna på skolan, men dom avfärdade oss bara med att ”pojkar är pojkar” och ”Dom är ju bara nyfikna på era kroppar”.  Men det blev möte med rektor, lärare och föräldrar när min tjejkompis fick nog och slog en av killarna på snoppen. Det var oanständigt och helt oacceptabelt. ”Vi tar inte killarna på snoppen” fick hon höra. Really?

Jag minns en gång också hur en kille i min klass, visade sin snopp för mig på bussen. Hur en sa att mina bröst var mindre än citroner och hur jag blev kallad hora för att jag hade mascara på mig. En annan sa att jag vara äcklig för att jag inte rakade benen och hur flera tagit mig på rumpan när jag dansat på krogen. Hur jag blivit förföljd från dansgolvet, bara för att räddas av mina killkompisar. Och hur en man slickat sig runt munnen och tagit på sig innanför byxorna på bussen, samtidigt som han stirrade på mig.

Och ja. Det är bara män som har utsatt mig för sånt här. Män har tydligen bara respekt för män. Man rör inte någon annan mans tjej. För vi tillhör tydligen männen. Är man inte någons flickvän, sambo eller fru, då är det tydligen fritt fram och röra, ta och kladda trots att vi kvinnor säger nej. Vi kvinnor definieras av vår statusförhållande till männen. Vi ska se ut och bete oss som männen vill. Var kåt och villig, men ligg inte med många. Var blyg, men våga ta för dig. Var sexig, men klä dig inte utmanade. Skratta åt våra skämt, men inte för högt. Var inte klängig, men inte heller för självständig. Var inte arg. Säg inte ifrån. Säg inte nej.

Jag säger NEJ. Jag är min egen person. Du ska respektera mitt nej. Du ska respektera min kropp. Du ska respektera att jag inte vill ha dina dickpicks eller att du tar på mig utan att du frågat om lov. Jag ska få vara exakt den jag är och jag ska inte tryckas in i en mall för att behaga en man eller samhället. Jag får vara den som skrattar högst och klär mig exakt som jag vill. Jag är arg, jag säger ifrån och jag säger ofta nej.

Jag tänker inte formas och knådas längre som om jag är en lerklump. Nej. Det är slut nu.

Så här minns jag dig..

..2017!

Vilket år jag hade! Skulle nog utan tvekan kunna säga att det är ett av de bästa åren i mitt liv. Jag hade alltid något att se fram emot och hela året har för mig varit fyllt med så mycket lycka och kärlek. 

Januari
Jag och Oscar var på en inflyttningsfest och träffade våra nuvarande grannar som tipsade oss om att det fanns lediga lägenheter där dom bodde. Vi tog också mycket promenader i vinterskogar och njöt av snön.

Februari
Vi åkte skidor med våra vänner och fick reda på att vi fått en lägenhet.

Mars
Min fina familj kom på besök och Jag och Oscar flyttade äntligen ihop.

April
Min kusin kom och hälsde på och sen åkte jag och Oscar skidor över påsk

Maj
Jag åkte till Würzburg och Berlin en vecka, med en av mina bästa vänner

Juni
Hela släkten samlades för min kusins student och jag och Oscar stannde kvar och har semester i Helsingborg.

Juli
Vi gick på 90-tals festival och mina föräldrar och morbror kom och hälsade på.

Augusti
Vi fick äntligen hämta hem vår efterlängtade katt. Tiberius.
Jag tog även bort blindtarmen och fick reda på att jag skulle bli faster.

September
Vi förlovade oss!

Oktober
Vi gick på halloweenfest, jag träffade min barndomskompis för första gången på säkert 7 år och Tiberius upplevde snö för första gången. 

November
Vi såg norrsken och jag minns att Tiberius växte så det knakade

December:
Vi åkte till Södertälje över jul och Tiberius klättrade i flera olika sorters träd. Vi firade också nyår hemma hos oss. 

 

Att bo ihop

Att bo med Oscar kan beskrivas med ett ord:
Enkelt.

Det är så enkelt att bo med Oscar. Alltså riktigt, riktigt enkelt!
Vi har delat upp uppgifter hemma för att göra så lite som möjligt var och för att vi har turen att det den ena inte tycker om att göra, tycker den andra inte är så jobbigt. Vi båda tycker om att ha det rent runt oss, men Oscar är bättre på att se när det är smutsigt än jag. Medan jag är bättre på småplocket som att fixa kuddar och lägga tillbaka saker på sin plats. Till exempel tycker jag det är jättetråkigt och jobbigt att dammsuga, gå ut med soporna och diska. Det gör alltså Oscar. Då är jag ansvarig för att toan städas, golven moppas och för att maten lagas. Jag älskar att laga mat, men hatar att diska. Oscar diskar gärna om han får mat i gengäld. Bra kombo minst sagt!

Sen gör han det enkelt bara för att han är den han är. Vi ger varandra egentid och säger till varandra att vi uppskattar det den andra gör. Båda ser till att vi spenderar tid ihop och hittar på saker. Vi respekterar också om den andra måste plugga eller om nån vill ha kompisar över. Det är himla mysigt att kunna sitta bredvid varandra, vid varsin dator och göra sin egen grej, men ändå vara nära varandra. 

Jag är faktiskt förvånad över hur lätt allting har varit från att vi flyttade ihop, då vi båda är ganska envisa, men vi är överens om nästan allting som har med hushållet att göra. Att flytta ihop har verkligen höjt vår livskvalité och vi pratar ofta om hur bra vi mår av att bo som vi gör. Med varandra, men också läget på lägenheten. Vi kan gå 3 minuter och sedan vara vid Nydalasjön och i skogen. Jag som växt upp i ett villaområde på landet, insåg hur mycket jag saknat naturen när jag bodde på Ålidhem.

Vi har verkligen hittat hem. 

Att flytta ihop

Jag och Oscar ska flytta ihop och när vi fick beskedet om att vi fått en lägenhet var det som att en tyngd släppte från axlarna och allt jag kunde tänka på var "ÄNTLIGEN!" och jag kände att det är verkligen dags för oss att flytta ihop och att flytta från våra korridorsrum. 
Vi har trivts i våra rum. Det har varit jättepraktiskt att bo så nära varandra, men ändå att vi har haft var sitt ställe som är vårt egna. Jag har haft en jättebra korridor med bra kök och trevliga grannar. Jag önskar att jag kunde säga detsamma om Oscars korridor, men nej. Där har det varit mer problem än vi orkat med. Men nu känner vi inte att det är skönt längre att ha vårt egna ställe. Jag vill kunna vakna på morgonen, gå och göra frukost i mitt egna kök och sen kanske kolla på en serie i soffan medan jag äter. Här går inte det. Oscar vill kunna spela datorspel långt in på kvällen och sen inte behöva gå hem till mig för att vi ska kunna sova ihop. Allt med att flytta ihop med varandra är logiskt och så vill vi mer än något annat bo ihop. Vi längtar efter det. 

Vi brukar titta på varandra och säga att vi snart flyttar ihop och ibland är det svårt att tro det. Bara att tänka på att jag ska få dela hem med den person jag älskar mest, det får mig att bli så otroligt glad. Vi längtar så himla mycket. Vi längtar också till själva lägenheten i sig. Den är nybyggd och vi är dom första som kommer bo i den. Vi längtar efter ett rent kök, diskmaskin och en stor kyl och frys. vi längtar efter att kunna bjuda hem kompisar och spela spel, utan att behöva tränga ihop oss i något av våra rum eller i våra tråkiga allrum i korridoren.

Nu är det bara en kort stund kvar som vi bor i våra rum och vi har redan börjat packa. Vi har köpt köksstolar och Soffa. Vi har planerat allt vi ska köpa från Ikea och har arrangerat med flyttbil och kompisar som kommer och hjälper oss. Allt som snurrar i mitt huvud har med lägenheten att göra. vilken hemförsäkring ska vi ha? vilket elavtal? Hur ska vi inreda? Jag har suttit länge och letat soffkuddar, mattor, gardiner, tavlor och mycket mycket mer. Vi behöver möbler för nästan hela vardagsrummet och köket. Oscar som tycker sånt här är tråkigt att leta efter, har fått alternativ av mig att välja mellan och i princip har vi valt att köpa det som han valt. 

Överlag känner jag att vi klarat av processen bra hittills. Vi har blivit osams en gång och det löstes på 5 minuter. Sen har vi fått lära oss att kompromissa med hur den andra vill ha det inrett. Jag är en ganska lågmäld person och vill ha vitt, svart och grått med några silver och guld detaljer. Medan Oscar är färgstark och vill gärna ha mycket mer färg än vad jag skulle föredra. Nu har vi kompromissat klart med vardagsrummet och även om inte alla detaljer är klara har vi det stora hela planerat.

Vi kommer ha vitt, svart och grått som bas. Soffa, soffbord, matta, gardiner och tv-bänk kommer vara i lågmälda färger. Men mattans mönster gör att det händer lite mer i rummet. Samma mönster kommer finnas på två soffkuddar i en sorts symmetri. Sen har vi hittat två tavlor från Desenio.se och därifrån har jag hittat färgtemat på rummet. Alla soffkuddarna är från HM Home och jag älskar dom. Dom är redan beställda. Sen kommer vi ha en stor växt bredvid tv-bänken och i fönstret. Vi kommer också ha två tavlor med koordinater på Umeå och Södertälje. Södertälje för att det är där vi träffades och Umeå för att det är där vi flyttar ihop. Cheesy! Men det måste det vara till en grad när man flyttar ihop, haha. 

Ha det så bra! 
/Hanna

 

 

Om Kärlek

Hur ska jag skriva om det här? Hur ska jag få det att bli rätt och att folk ska förstå vad jag menar?
Okej. Kärlek, att älska, är inte lätt. Det är inte alltid som att cykla i nedförsbacke med medvind. Ibland är det att cykla i uppförsbacke med superjobbig motvind. För mig så gäller det här all kärlek.

Om jag ska kategorisera kärlek så har jag upplevt 3 sorters kärlek i mitt liv. Jag ska försöka förklara hur jag tänker om dom.
För att förvarna så har jag väldigt lätt för att älska och när jag gör det så älskar jag djup och innerligt. Varje person jag älskar, älskar jag med allt jag har. 

1. Kärleken till familjen och släkt
Rolig, stark och envis, är tre ord för hur jag skulle beskriva min familj och släkt (om man ska bortse från ordet kärleksfull). Med min familj kan jag skratta tills jag får knip i magen. Vi alla har en ganska konstig och ibland rå humor och ofta gör att fester och kalas präglas med skratt. Vi tycker om varandra och månar om varandras välbefinnande och glädje. Vi stöttar och peppar varandra. och det tar mig till det andra ordet: Stark. Nej vi är inte som Stark-famljen i Game of Thrones, utan vi är starka. Strong. Vi har gått igenom riktigt tuffa och sorgliga händelser. Händelser som gjort det ännu viktigare för att vi faktiskt kan skratta ihop och att vi rår om varandra. Meeen.. vi är också envisa. Alla har sin egen vilja och vill  ha saker på ett visst sett. Det har skrikits och gråtits hemma hos oss. Alla har tyckt att dom har rätt. Nu i efterhand så har jag och mamma pratat en del om våra bråk och skrattat åt hur löjliga båda två kunde vara. det är viktigt för mig att man vågar bli arg på sin familj, men lika fort som man blivit arg ska man lika fort kunna be om ursäkt.

2. Kärleken till vänner
När jag är med mina vänner så kan jag ibland få ett sorts lyckorus och bara känna att jag är så lycklig som har dessa personer vid min sida, under alla lägen. Att känna i hela kroppen hur man älskar sina kompisar är en fantastisk känsla. Den här kärleken är viktig att man tar hand om. I en vänskaps relation är det oerhört viktigt för mig att man är ärliga mot varandra. Och för mig är det en sorts kärlek. Men! nu finns det skillnad på nödvändig och onödig ärlighet. Den onödiga är när du säger till din kompis "din tröja är superful", man tycker inte alltid lika och man har olika smak och att gå på sånna saker är onödigt. Men nödvändig ärlighet är när man bryr sig om varandra eller säger till när något känns fel. Till exempel så hade vi ett seminarium för ett bra tag sedan och vi satt och diskuterade och planerade. Mitt i allt väljer ena tjejen att gå hem och jag känner att det var något som blev fel. När jag var på väg hem sen så ringer jag upp henne och vi pratar och hon berättar vad som kändes fel och hon var ärlig mot mig på ett nödvändigt sätt. Det är viktigt med det utbytet tycker jag. Att bry sig om andra och att känna att andra bryr sig om dig, men samtidigt våga säga till när saker blir fel och då också kunna be om ursäkt till varandra. 

3. Kärleken till sin partner
Att vara nykär är fantastiskt, helt underbart. det pirrar, det är spänning och fyrverkerier. Men det avtar. Man kan bli rädd för att det inte känns lika dant, oroa sig över om man är kär längre. Vissa kallar det 7 månaders svackan (för att det är oftast kring 7 månader som det händer) Men jag vill kalla det förändring. Kärleken förändras. Och bara för att man inte är nykär längre behöver det inte vara en dålig sak. När man slutar vara nykär, blir man mer bekväm med varandra. Man öppnar sig mer och man lever liksom ihop sig med varandra. Man börjar visa varandra alla sidor av sig själv. Jag tycker det är jätteskönt att kunna vara helt bekväm med min partner. För mig är det inte lika med att romantiken försvinner så fort man börjar fisa in för varandra. Nej, för mig blir det mer öppet, äkta och ärligt när man kan vara helt sig själv. Men nej, att älska sin partner är inte lätt. Man gnabbas och diskuterar. Man kan bli arg och ledsen. Men här är (igen) nyckeln för mig att be om ursäkt när något blivit fel. Men! jag skulle aldrig be om ursäkt för mina känslor, bara mitt handlande. Jag och Oscar försöker välja våra strider, men vi är bara mänskliga och vi blir irriterade på varandra. ibland för så larviga saker som toapapper. japp.. 

 


En kärlek som jag inte upplevt än är kärleken mot sina barn, men den kärleken kommer (lååångt in i framtiden). Det är viktigt att lyssna och kunna visa att man inte är perfekt, för mig är det väldigt viktigt. Jag har inte förväntningen på att andra ska vara det. Men min familj vet också att bara för att jag tycker att det är viktigt att be om ursäkt, så ger jag mig inte och låter inte andra trampa över min vilja i första hand. Men ibland behöver man inte be om ursäkt för det man sagt, utan för hur man sagt det och hur man handlat. En sak som jag måste lyfta upp också, är att av någon anledning (för vissa) så är jag för ung för att ha erfarenheter och "rätt" att uttrycka mig om vad äkta kärlek är för mig. Nej, du som tycker så. Jag har upplevt äkta kärlek. jag har kämpat för den och har har skrattat med den. För mig är det kärlek att kunna visa sig svag för att orka vara stark. Att stötta och kämpa för varandra. Jag har inte en livserfarenhet av kärlek och vet inte hur min kärlek till min partner kommer se ut om 10 eller 20 år. Men min kärlek är lika äkta som din. 

 

Om att må bra

Det här är ett sånt ämne som jag är jättebra på att prata om, men har jättesvårt att få på svart och vitt. Jag har ärligt talat kämpat med den här texten ett bra tag för att jag ska få en rödtråd att gå igenom och att det ska knytas samman alltihopa.

Men för mig handlar grunden i livet att må bra. Och nu pratar jag om psykiskt hälsa. Utan den att den psykiska hälsan är bra, är inte livet så bra som det egentligen ska vara. Jag tycker att det pratas för lite om psykisk ohälsa och att när det gör det, hamnar två olika parter i diskussion med varandra. De som vet hur det är att vara psykisk sjuk och de som tror att psykisk ohälsa är hittepå och att det bara sitter i personens huvud. Jag kan säga här och nu till dig som anser att psykisk ohälsa är båg och tycker att de personer som lider av en depression eller annan psykisk ohälsa, är svaga. Psykisk ohälsa är på riktigt. Det är som vilken annan fysisk svår sjukdom, enda skillnaden är att här är det en människas psykiska varelse och inte den fysisk som är sjuk. Den behöver behandlas och vårdas för att den ska kunna fortsätta orka med vardagen. Och som många fysiska sjukdomar, så finns det många olika psykiska sjukdomar, eller anledningar. Obearbetade trauman, förlust, mobbning, hjärtesorg, brist på självkänsla. Men psykisk ohälsa behöver inte bara bero på utomstående omständigheter.  Hjärnan utsöndar en signalsubstans som kallas Hydroxityramin, också kallat Dopamin och är en av de viktigaste signalsubstanserna i det centrala nervsystemet. Dopamin behövs för att vi ska vara glada och fungera normalt och ett underskott av dopamin kan man se ger sig i uttryck så som depression, ADHD, likgiltighet och koncentrationssvårigheter. En människa som har diabetes har ett underskott av insulin och behöver tillskott och en människa som har underskott av dopamin behöver tillskott för att hjärnan ska kunna fungera optimalt och för att vi ska må bra. En människa kan därför behöva ta antideprisiva utan att egentligen ha gått egenom något traumatiskt, men just underskottet av dopamin har gjort att personen mått dåligt ändå. Att en person som lider av psykisk ohälsa är svag och att depression eller andra sjukdomar bara drabbar svaga är helt fel. Det är faktiskt helt tvärtom. De är de allra starkaste personera. Som varje dag trots att de har ångest, panik eller depression, kämpar för att må bättre.

När jag gick i 2an på gymnasiet så tog allt stopp för mig. Jag hade sedan en tid gått hos en psykolog efter att min morfar dog och för att min självkänsla i skolarbetet var noll. Men i tvåan fick jag reda på att min psykolog var sjukskriven och att jag inte kunde gå till henne mer. Jag ville inte ha en ny och börja om från början. Nu i efterhand önskar jag att jag bett om en ny. Jag hade också tagit på mig alldeles för mycket uppgifter utanför skolan. Jag satt med i ungdomsrådet i kyrkan, med i planeringsgruppen för ’fredag klockan sju’ (stort ekumeniskt möte för ungdomar), var ordförande för skolgruppen och medlade och bråkade med rektorn om tillåtelser mm, jobbade varannan helg och samtidigt skulle jag hinna med att umgås med min familj, vänner och klara skolan. Det blev helt enkelt för mycket. Jag hade F varning i 5 ämnen och skolan informerade mig om detta 2 veckor innan betygen skulle sättas. Trots att jag var så utpumpad på all energi så lyckades jag klara skolan, men jag var tvungen att säga nej till allt annat. Jag kunde inte ta ansvar någon annanstans. När jag började 3an hade jag några ansvars områden igen, men inte ens hälften så många. Nu behövde jag dock prata med en psykolog, för att jag var så trasig i mig själv. Innan led jag av utmatningssyndrom, men nu hade hjärnspökena från min morfars död och prestationsångesten kommit tillbaka. Med råga på det så träffade jag Oscar och blev tillsammans med honom. Inget av detta är hans fel på något sätt, men jag som var så trasig och inte kunde se hur bra och fantastisk jag faktiskt var, började ifrågasätta varför han ens ville vara tillsammans med mig. Mina hjärnspöken sa till mig att han kommer inse hur dålig jag är och göra slut med mig, så det är bäst om jag gör slut med honom för att spara mig på den hjärtesorgen. Ologiskt ja. Jag hade tillslut utvecklat panik och ångest attacket för att jag inte hanterade mina problem med mig själv på rätt sätt. Oscar hjälpte mig att hantera attackerna, hjälpte mig att andas och slappna av. Attackerna blev mindre och mindre starka och jag kände att jag var på bättringsvägen. Men sen en dag så stog jag i duschen hos oscars föräldrar och kände hur det började trycka på bröstet och jag kunde inte andas, vattnet som rann över mig kändes som att det vägde flera ton. Jag började må illa och jag kände hur det svartnade för ögonen. Jag lyckades ta mig ut ur duschen och vira in min i en handduk. Jag minns att jag satte mig på golvet och försökte skrika på Oscar, men att inget ljud kom ut. Jag satte huvudet mellan knäna och hyperventilerade. Började tänka efter och började andas på rätt sätt och tillslut kunde jag ropa på hjälp. Oscar kom och satt bredvid mig på golvet. Sa att jag skulle andas och fokusera på det. Jag tror att attacken varade i en kvart och efter det var jag slut för dagen. Psykisk ohälsa är inte på låtsas. Det är i allra högsta grad på riktigt och kan vara väldigt destruktivt för personen själv och för omgivingen.  

Efter den starkaste attacken så tog jag allt på allvar och sa ifrån mig ännu mer ansvar och började fokusera på att jag skulle må bra. Jag kom till insikten att jag måste sätta mig själv först när jag mådde som sämst och allt jag gjorde skulle vara för att jag skulle må bra. Nu har det gått 1,5 år sen den attacken och nu har jag inte haft en attack sedan i julas. Jag mår bättre nu än vad jag någonsin har gjort, men samtidigt måste jag hålla lite uppsyn över mig själv och utvärdera situationer och känslor, för att jag inte ska trilla tillbaka. Det är fortfarande en ständig kamp mot min psykiska ohälsa och jag har accepterat att jag aldrig kommer bli helt frisk, men att jag kan hålla det i schack. Jag har inget recept på hur jag gjorde för att börja må bra igen. Mycket hjälp fick jag från förstående, stöttande och energirika vänner och familj. Men först och främst det börjar med att fokusera på sig själv.

Om mig själv

Här har jag inte skrivit på ett bra tag. Anledningen är att jag haft extremt mycket plugg de senaste månaderna och jag funderat på en sak med bloggen och hur jag vill göra med den. Jag har känt att jag inte haft så mycket att skriva om, men nu har jag äntligen bestämt mig att min blogg ska bli en "Om.."blogg. Med detta menar jag att varje inlägg ska handla om något speciellt ämne, där jag reder ut mina tankar. Så varför inte börja redan nu med ett inlägg: Om mig själv.

Jag tycker det är jättejobbigt att presentera mig själv och säga vem jag är och vad jag står för. Dels för att den som jag är som person inte är permanent. Jag är en människa som just nu förändras. Allt är inte föränderligt, basen är väldigt statisk och grundläggande, men i kanterna slipas jag och fylls i. En annan sak är att jag tycker det är jobbigt att skriva om mig själv för att det låter så egocentriskt. Varje gång jag ska söka ett jobb och skrivet ett personligt brev kan jag sitta hur länge som helst med att försöka få bort: jag är, jag kan, jag har.. bla bla bla känner jag bara och det är en mening som ringer i mitt huvud "DU LÅTER EGOCENTRISK!" Det är något som jag försöker förändra med mig själv. Att hitta en balans i att tänka på "Hur många gånger om dagen säger jag ens ordet JAG? kanske dags att tänka på andra" och att faktiskt tänka på mig själv och att jag ska må bra. Balansen mellan att sträcka ut handen till andra och ibland stå själv. 

Med det sagt, vill jag beskriva mig själv. 
Jag är en människa som tror på Gud och som har fötterna på jorden. Jag är en människa som är glad och optimistisk. Jag är en människa som ibland är jätteledsen och som vill ge upp. Jag är en människa som kämpar. Jag är en människa som älskar människor av hela mitt hjärta när jag tycker om en person. Jag är en person som har dåligt tålamod när jag är trött och som tycker om att vara ensam ibland. Jag är en människa som inte kan vara ensam ibland. Jag är en person som älskar att dansa och har nära till skratt. Jag är en person som står upp för mig själv. Jag är en människa som ber om ursäkt om jag gjort fel. Jag är en person som måste få andas ut för att fungera. 

Något som är viktigt att komma ihåg om en människa är att det alltid finns med under ytan. Det finns alltid andra sidor hos människor som man kanske inte alltid ser. Det finns alltid en anledning till varför en människa är som den är. Det är något som jag försöker att tänka på och det skulle jag vilja att folk såg på mig. Att även om jag är sur ibland, finns det en sida av Hanna som är glad och sprallig. Även om man känner att folk ibland dömer en för hur man är i stunden, så försöker jag påminna mig om att det faktiskt finns en annan sida av mig. Även om det är en bra eller dålig sida. Jag hade problem med att andra såg mig inte som att jag kunde vara seriös. Men när jag insåg att det spelar ingen roll var någon annan har för fördomar mot mig, utan att det ändå är jag som känner mig själv bäst, så slutade jag bry mig om vad andra ville och förväntade sig av mig. Det är så jag tänker om mig själv. 

 

Highpoints

2015 var det året då jag och Oscar åkte på vår första weekend själva

2015 var det året jag låg på sjukhus för första gången

2015 var det året jag åkte till Spanien med mina älskade vänner Moa, May och Wilma

2015 var det året jag åkte till Krakow, Auswich och saltgruvorna i Polen

2015 var det året jag kom in på Teologprogrammet på Umeå Universitet

2015 var det året jag flyttade hemifrån

2015 var det året jag utvecklades mest som människa

Är jag en Nörd?

Hejsan!

Jag fick en lite rolig fråga, eller egentligen 2 frågor, men en av dom var lite rolig, så jag tänkte svara på dom.

ÄR DU EN NÖRD?
En totalhängiven och fullkomlig nörd är jag väl inte. Men jag är nördig inom vissa områden. Till exempel Star Wars och Game of Thrones. Och för mig betyder inte "att vara nördig" att veta mest om vissa ämnen, för mig handlar det om att vara helt insnöad på ett ämne och vilja veta mer, kolla på filmer eller avsnitt flera gånger om och lägga märke till nya saker. Jag började kolla på GoT förra året och nu är jag helt beroende. Kollar på teorier och inlägg om karaktärer och verkligen peppar tills nya säsongen kommer. Sen är jag också en nörd för vissa spel. I vissa perioder så spelar jag väldigt mycket spel och ibland ingenting, men jag är väldigt insnöad på sims 4 och på insurgency. Sims 4 kan jag sitta och spela i en hel dag och det kan kännas som en timme. Det kan vara väldigt skönt att kunna falla in i någonting så mycket så att man glömmer omvärlden.

Sen fick jag frågan: VAD ÄR DET BÄSTA OCH DET SÄMSTA MED DIN POJKVÄN?
Bästa: Oscar gör så mycket för mig, så det är svårt att säga på vilket sätt han är bäst. Men till exempel så får han mig att skratta, han får mig att känna mig älskad, vacker och smart och Han har hjälpt mig genom ångest och panik. Men om jag ska nämna några vardagliga saker som han gör som är det bästa är det att han killar mig på ryggen och att han diskar efter att jag lagat mat. 

Sämsta: detta är betydligt lättare då det finns en sak som jag stör mig lite på. Oscar kan för allt i världen inte bädda en säng snyggt. Hahah, vet inte hur många gånger vi haft den här diskussionen och oscar säger: men man ska ju ändå sova i den på kvällen. Varför bädda den då? Jadu lilla vännen, för att det blir snyggt och det känns fräschare i rummet, haha. Detta är ärligt talat det sämsta med oscar, och det är ju inte en dealbreaker, så jag kan nog vänja mig vid att han är superdålig på att bädda. Att säga att han skulle vara sämst på något annat skulle låta så elakt och så är det inte sant. Det är klart vi kan bli osams och diskutera, men om man löser det på rätt sätt gör det ett förhållande bara starkare. 

sååå atteehh

Puss!

30 Saker ni inte visste om mig

1. Jag har sjuk ångest när det är stökigt på datorn, hela min hjärna säger "neeeeej". Jag måste ha allt i ordnade mappar.

2. Jag har svårt att somna på kvällarna. Dels för att jag har tinnitus, men också för att "gå och lägga sig" har varit ångest laddat förr och nu är jag betingad med att behöva ha något att lyssna på något (helst tv-serie, inte musik) för att kunna somna.

3. Första gången jag såg Narnia var jag tvungen att gå ur rummet när de skulle döda Aslan, för att jag var så rädd.

4. Jag fullkomligt ÄLSKAR studentlivet, även om jag vill dö ibland

5. Jag har varit utan ångest attacker i 9 månader nu. nästan rekord!

6. Jag har ramlar ur en stolslift, japp.. (dock inte när den var så högt upp i luften, utan när den precis lyft från avsatsen)

7. Den godaste drinken tycker jag är Mojito

8. Den äckligaste drinken tycker jag är Cuba libre.

9. Jag är en riktig morsgris. När jag är sjuk eller ledsen vill jag ringa min mamma. försöker dock träna bort det och bli vuxen, haha.

10. Jag har varit i totalt 9 länder. Egypten, Spanien, Canarie Öarna, Norge, Finland, Danmark, Storbritannien, Irland, Polen. (jag vet att Canarie öarna egentligen tillhör Spanien, men jag räknar dom också.)

11. Mitt drömresemål är alperna och Venedig.

12. Den roligaste utlandsresan jag gjort var med Oscar till Spanien

13. Jag älskar Broccoli

14. När jag var liten och satt i "barnstolen" (eller vad det heter) på kundvagnen, så skrek jag så hela affären hörde: "PAPPA VI FÅR INTE GLÖMMA BROCCOLI. Då kände sig pappa stolt över mig.

14. Det värsta jag vet är folk som går långsamt i trånga utrymmen

15. det bästa jag vet är att bli killad på ryggen

16. Mina favorit spel att spela på dator är Diablo III, Insurgency, Portal 2 och Sims 4.

17. Favorit spelen att spela på konsol är Lego Star wars, Mario Kart, Fifa och Dungeon defenders. jag är inte bra på nått av dom..

18. Jag är väldigt bra på att bli arg på döda ting.

19. Jag planerar smått mitt och oscars bröllop hela tiden. Än så länge har ja kommit på vilka låtar jag vill ha under vigseln och vilka färger allt ska gå i.. vi är inte ens förlovade. Tror alltid Oscar ska bli rädd när jag kommer på nått sånt här, men han säger bara att han pckså vill gifta sig med mig, någon gång i framtiden.

20. favorit årstiden är sensommar eller senvinter

21. Jag tror på att alla ska få älska den dom vill och att alla ska få gifta sig och skaffa barn med vem den vill.

22.Jag fullkomligt hatar SD och tycker att deras Politik och tillväga gångs sätt är skrämmande likt Deutsche Arbeiterpartei's politik.

23. Jag har alldeles för många skor. Oscar såg alla mina skor i samband med flytten och det såg ut som om han skulle svimma.

24. Jag tycker att det är väldigt kul att laga mat och anser att jag är bra på det också. (att laga vardags mat och jag har blivit mycket bättre sen jag flyttade hemifrån)

25. KILLAR HOPPA ÖVER DENNA OM NI ÄR KÄNSLIGA - Jag har inte haft mens på 1 1/2 år. Har en hormon spiral, dels för att jag alltid haft extrem mensvärk och för att jag har för lite hormoner i kroppen och behöver tillskott. Bästa jag gjort! NO MORE MENS!

26. Jag tycker det pratas för lite om mens och jag hatar att vi kvinnor ses som äckliga när vi har mens och att mensen används mot oss som något negativt. vem har inte hört frågan "Har du mens eller?!" när man blivit arg på en kille i ens klass? Sluta genast att anta att kvinnor bara kan vara arga för att de har PMS. Om nu vi kvinnor har PMS, vad är då männens ursäkt?

27. Jag hatar att feminism idag kopplas till Manshat. Feminism handlar om lika rättigheter och skyldigheter, inte manshat eller kvinnornas makt över män. Och så handlar det även om alla sexuella läggningar ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Samma gäller hudfärg, härkomst och religion. 

28. Jag är en feminist som jag beskriver ovan

29. Jag älskar Star Wars och jag blev så positivt överraskad av den nya filmen. Men jag blev så ledsen över en del i filmen så att jag grät.

30. Jag kan inte ens tänka på att det är typ 3 månader kvar tills nästa säsong av GoT kommer ut. Längtar så mycket och blir ledsen varje gång jag tänker på hur långt det är kvar. 

Nyårstwister och Tjejhelg

Hej igen!

Det var jättelänge sen jag skrev så jag tänkte göra en kort review på allt som jag haft för mig.

Min julledighet var alldeles för kort och ganska stressig. Jag och Oscar var varje dag och hälsade på en släkting och åt middag eller firade jul med vår respektive släkt. Det var jättemysigt och trevligt, men vi är ju riktiga soffälskare, så det hade varit skönt att ha några dagar som man kunde ta det lugnt på. Men vi firade på i Södertälje och vi blev riktigt bortskämda med både presenter och mat.
En av de sakerna som jag tyckte var mysigast var vi hela kvällen var hemma hos mina kusiner och spelade spel och skrattade ihop. 
Jag var också och år middag och drack drinkar med mina fina vänner från Gymnasiet. Anna, Hanna och Sara var dom jag hängde mest med och det kändes bra att prata och skratta igen. Det enda jag saknar med gymnasiet är våra korridorshäng och alla våra skrattanfall ihop. 

Sen har det blivit nytt år också och jag firade in året med Linn och Oscar. Vi var hemma hos Linn, åt god mat och hade det väldigt trevligt. Vi skulle ha varit några fler men dom bangade i sista sekunden, men det gick ju väldigt bra ändå när det bara var vi tre. Vi drack vin, spelade twister och kollade på fantastiska fyrverkerier på klockslaget. Haha jag och Oscar var så dåliga på twister, Linn vann varje gång, oscar la sig och jag förlorade för att jag blev akutkissnödig och var tungen att springa iväg. Jag hade glömt hur jobbigt det var att spela twister. Kanske var det ännu mer jobbigt för att vi druckit vin också, haha.

Efter nyår var det bara dags att börja plugga, men lättare sagt än gjort. Jag hade inte fått mina kursböcker från adlibris och dom var sjuk försenade. Jag hade panik 100 gånger om tills Sofia lugnade mig och sa att hon och Ida skulle plugga med mig och hjälpa mig inför den hemska tentan. Mina änglar asså! Så fantastiska! Jag och sofia hade pluggkväll inför ett seminarium och vi gjorde en så god pastasallad. Seminariet klarade vi galant men sen hade vi som sagt den hemska tentan som vi får se om jag klarar. usch!

Några timmar efter jag skrivit tentan kom Mamma och plingade på min dörr och vi skulle äntligen ha tjejhelg. På fredagen åt vi sushi och kollade på film. Under lördagen så shoppade vi, fikade och fick ont i fötterna. på kvällen sen så lagade vi mat och drack en flaska vin och pratade och skrattade åt hur den andra hade upplevt bråk, skratt och minnen som vi delade. På söndagen shoppade vi lite till, bowlade och åt på o'learys. Sen var det tyvärr dags för Mamma att åka hem och jag började sakna henne sekunden hon satte sig i taxin. 
Jag har verkligen världens bästa Mamma som stöttar och pushar mig i allt. Är så tacksam att vi hade den här helgen ihop!

Sen har jag har kursstart och nu ska vi läsa kristendomens historia. Första föreläsningen var så intressant och jag känner verkligen att det här är mitt ämne. Så kul att äntligen få läsa något som intresserar mig så mycket. Vi har också fått nya kursare som läser termin 1 och det känns lite konstigt att inte vara nolla längre, nu är jag en etta. Efter första föreläsningen åkte jag och Sofia ner på stan, shoppade lite och sen gick vi och åt Sushi.

Mitt liv är inte intressantare än så. tyvärr, haha. 

 

Simon och Malins fina Julbordsdukning:

På promenad i stockholm med mina fantastiska kusiner:

Drinkar med tjejerna på Caesars:

Nyår med Oscar och Linn:

Min och Sofias pluggmat:

Middag, häng och Shopping med Mamma:

Sushi med Sofia:

Hur är det att bo i Umeå?

Hur är det att bo i korridor?
Jag tycker för det mesta att det är trevligt att bo i korridor. Jag har haft turen att hamna i en väldigt bra 
korridor. Vi har regler och strukturer som är till för allas bästa. Till exempel har vi att det ska vara tyst i korridoren
efter kl 22.00 på vardagskvällar och så har vi städuppgifter vi ska göra varje vecka. Många undrar om det inte är jobbigt
att ha en städuppgift och att behöva vara tyst, men nej, det är väldigt skönt! I korridoren så delar vi ju på kök
och jag mår så dåligt om köket är skitigt och hade jag bott själv hade jag behövt städa köket ändå. Och att vara tyst efter 22.00
betyder inte att man måste sitta på sitt rum fram tills det ät morgon igen. Det handlar om respekt. Att du inte ska spela hög
musik, göra oväsen i köket eller prata högt med kompisar i korridoren (det kan man göra på sitt rum). Men det är klart du får gå ut
i köket och fixa en macka eller hämta nått att dricka. 
Det är också en del som säger att de aldrig skulle kunna bo i korridor för att de känner att de skulle vara på ett läger
som aldrig tar slut. Nja så är det inte riktigt. Du har ditt egna boende som ingen annan har rätt att komma in i. På läger
delar man ofta rum och folk kommer och går som de vill. jag trivs väldigt bra i min korridor och tycker att det är väldigt
trevligt att dela kök, då man ofta lagar mat samtidigt och pratar med varandra. 

Mitt rena kök:

Hur är det att plugga på universitet?
Universitetet är väldigt mycket mer seriöst än gymnasiet. På gymnasiet kunde jag gå veckor utan att ens titta i en bok
eller ha börjat på uppgiften. Nu måste man plugga varje vecka och lägga en del tid på att sitta i skolan och plugga. 
Jag läser ett sånt program som för det mesta har föreläsningar ca 2 ggr i veckan, massvis med läsning och sen ett seminarium
och en tenta. Vi har väldigt sällan uppgifter. Jag trivs väldigt bra med upplägget då jag tycker att det är skönt att
plugga på ett ämne och sen ha en tenta. Då skriver man bort ämnet på en gång och behöver inte sitta med en uppgift i flera veckor. 
Sen läser man ämnen som man själv (för det mesta, inte alltid) valt. Då hamnar också med människor som valt att läsa samma
som dig och det är väldigt lätt att hitta saker gemensamt med väldigt många. 

Så här kan det se ut nät vi pluggar:

vad är det bästa med att ha flyttat till Umeå?
Det bästa är helt klart det att jag flyttat hemifrån. Jag har tagit ett steg mot självständighet och kan börja forma mitt egna
liv, oberoende av mina föräldrar. Mina föräldrar har dock hjälp mig otroligt mycket i flytten och jag hade inte kunnat flytta
utan deras hjälp, ironiskt nog. Men det är väldigt skönt att ha haft den där knuffen och peppandet av sina föräldrar, så att
Jag faktiskt flyttade hit. En annan sak som jag tycker är otroligt roligt med att ha flyttat hit är alla människor som jag 
lärt känna. Jag har fått otroligt fantastiska vänner. Jag har upplevt så mycket här i Umeå och jag längtar efter mer!
Det är väldigt svårt att välja vad som är bäst med att ha flyttat hit, men ytterligare en sak som är skönt med att ha flyttat
hit är att nästan ingen känner mig här uppe. Jag kan forma mig själv på nytt utan att folk har en fördom om hur jag är. 

Det var lite flyttkaos i korridoren när jag flyttade in:

vad är det sämsta med att ha flyttat till Umeå?
Jag saknar min familj och mina kompisar i Södertälje så mycket! Vissa dagar har jag riktig hemlängtan och önskar att det vore
jul så att jag kunde få åka hem och träffa alla! en sak som jag tycker är väldigt jobbigt är om min bror och svägerska skulle
få barn när jag bor här uppe. Det är ju inte så att de ska tänka på mig i beslutet om att skaffa barn, men att jag kommer missa
så mycket i barnets utveckling och inte få träffa min brorsdotter/son ofta är något som skär i hjärtat.
Och en annan sak som är jobbigt är alla utgifter. Jösses så många det är. Det är iallafall tur att man klarar sig varje månad. 
Dock funderar jag på om jag ska söka extra jobb för att få lite extra inkomst. Men jag vet inte än om jag orkar det, med tanke på
allt plugg. Många är sådana människor som klarar av att plugga, jobba, balansera vänner och partner, plus att de hinner ha egen tid, gå i kyrkan varje söndag, engagera sig i kyrkan, träna, laga mat, sova 9h/natt, mm.. Men jag är inte en sån människa, det upptäckte
jag när jag gjorde försökte göra allt detta och behaga alla och det nästan tog kål på mig. Så jag ska fortsätta fundera på 
om att jobba nån gång ibland är en bra grej som kommer ge mer än vad det tar. 

Jag och mina kusiner försöker ses varje halvår, det blir lite svårare när vi bor så långt i från varandra, men dom var här nu i helgen och vi hade en fantastiskt mysig helg:

Annars har vi fått snö nu i helgen och jag, Oscar och mina kusiner spelade biljard och så såg vi Mockingjay part 2
och bara för att inlägget blev så långt så slänger jag in en gif på världens sötaste katt som vägrar flytta på sig:

såå attehh..
puss och hejdå!

7 saker som jag har hemma hos mig

Nu har jag börjar komma i ordning hemma hos mig och jag känner mig så nöjd jag kan känna mig i dagsläget. 
Innan mamma och pappa kom upp med alla mina möbler så kollade jag på rummet och ställde upp de möbler som
redan fanns i rummet, på vinden. Det första jag såg när jag kom in i rummet var att väggarna var gröna. 
Åh nej. 
Men Jösses vad larvigt tänker ni nu. Men det var verkligen hemskt. 
Och ju mer jag kollade på väggarna upptäckte jag mer och mer hur dåligt målat det faktiskt var. 
Inte bara det att det är grönt, utan att det ser sjukt illa ut också.. nja, så här vill jag inte ha det, tänkte jag
Jag ringde då min kvartersvärd, som kom och kollade på väggarna och vi gjorde upp en deal och
nu kommer jag få väggarna målade vita! yay! Dock är det lite väntetid. så jag har gjort mig hemmastadd
och sen när det är dags för målningen, så ska jag bara ställa ihop mina möbler i mitten av rummet och så fixar målare resten. 

Men, nu blev det ett mycket längre inlägg än jag tänkte och nu kommer jag till det som
det egentligen skulle handla om. Vad som jag har hemma hos mig

1. Ordning
Nu skrattar säkert många av er som känt mig under större delen av mitt liv. Ordning?
Hon måste skämta. Men nej. Jag har väldigt bra ordning och tycker att det är en stor del till att det blir trivsamt i ett hem.
Jag vet inte egentligen när jag började organisera hemma, men jag antar att jag bara växt upp.

2. Ljus
Inte så förvånande för många. Ljus är en sån stor källa till mysfaktor. Jag älskar ljus och tänder ljus nästan varje kväll
På hösten och vinter blir det mer ljus. När jag bodde i södertälje räknade jag att jag hade 32st ljus i mitt rum. Nu har jag 11st som jag tänder.

3. LP-skivor
Mina LP-skivor är något som jag håller väldigt kärt om hjärtat. jag började köpa LP-skivor innan jag ens hade en LP-spelare. 
Förra julen fick jag en i julklapp och nu spelar jag hellre LP-skivor än musik från mobilen. Två LP-skivor som jag verkligen letat efter 
och som tog lång tid att hitta var ett samlingsalbum från Glenn Miller och orginal soundtracket från Sound of Music. 
Glenn Miller är en musiker som mina farföräldrar lyssnade på när de var unga och låten Moonlight serenade var deras låt. Sound of Music älskade jag som barn och jag älskar låtarna och de får mig alltid på bra humör när jag är ledsen. 

4. Bilder
jag har väldigt mycket bilder på mina nära och kära. Varje gång jag tittar på bilderna påminns jag om hur mycket fantastiska människor som finns och har funnits i mitt liv. Min favorit bild är en bild på min morfar när han sitter i en bil.

5. Minnesbok
Jag är hopplös när det gäller att slänga biljetter och minnen. Jag har en minnes bok där jag samlar biobiljetter, flygbiljetter, konsertbiljetter, ja sjukt mycket biljetter. Några favoriter är biljetter från Egypten när jag besökte pyramiderna och biljetterna från när jag och Oscar gick och såg Magnus Betnér när han turnerade med En skam för Sverige. 

6. Millenium Falcon
Det märks så tydligt att jag och Oscar är ett nördpar. När andra firar årsdag ger de varandra blommor, choklad eller smycken.
Nu när vi firade 2 år så fick jag en modell av Millenium Falcon från Star Wars. Gissa om jag vart glad!
kan ju nämna att när jag fyllde 19 så fick jag en R2D2-kakburk av Oscar.

7. Vackra solnedgångar
Detta är ju inget som finns hemma hos mig. Men jag tycker ändå att det är värt att nämna.
Tittar man ut genom mitt fönster när solen går ner så får man se extremt vackra solnedgångar. Jag blir alldeles varm i kroppen varje gång jag ser solen så här vacker från mitt fönster.

Jag kan ju slänga in en bild på hur kul det var att bära upp sängen för 4 trappor i fredagskväll och berätta att min mamma är den bästa på att fråga om saker som ska packas upp.
Mamma: Hanna, är det det den här som är den, som är den?
Jo men tack, jag vet precis vad du frågar efter..
Jag minns inte ens vad hon frågade om, men gud så vi skrattade! 

Jo men såå atteehhh
puss!

18 Oktober 2013

Jag fick en fråga igår om hur jag och Oscar träffades och eftersom det är en för
lång historia för att svara på i kommentarsfältet, så tänkte jag att jag gör ett inlägg om det. 

Jag och Oscar träffades första gången Fredagen den 18 Oktober 2013. Vi var båda på ett ungdomsmöte i Pingstkyrkan i Södertälje
Jag var värd för det så kallade"host-teamet" (välkomnande vid dörren). Jag hälsade Oscar välkommen och
jag smälte lite inom bords. Det var Oscars första gång i Pingst och han var väldigt
förvirrad av alla intryck, så han minns inte att det var jag som sa välkommen till honom

När vi satt i Kyrkbänkarna så kändes det som någon bakom stirrade på mig, ni alla vet känslan.
Oscar har sagt i efterhand att han satt och spanade på mig. När Gudstjänsten var slut gick vi alla och fikade
och Oscar och hans kompisar satte sig med mig och mina kompisar. När vi fikat klart föreslogs det att vi alla skulle
ta en promenad, men jag som skulle jobba dagen efter var tvungen att springa till sista bussen hem. 
När jag kramade Oscar hejdå så tänkte jag; antingen träffar jag honom aldrig igen eller så skriver han till mig på Facebook. 

På natten till söndag, då han satt uppe och spelade massor med dataspel (nörd, haha) så skrev han till mig.
Först var jag väldigt skeptisk, eftersom han skrev ca kl 4 på morgonen. Men på söndags eftermiddagen
pratade vi om allt mellan himmel och jord, upptäckte att vi hade massor gemensamt och
bestämdes för att träffas på måndagen, Alltså dagen efter. 

Jösses vad mitt hjärta skenade, när vi sågs. Jag var dock osäker om han ville umgås som kompisar eller om
han var intresserad. Men det visade sig ganska tydligt att han vad det, när hans lillfinger började pilla
på mitt. Till slut höll vi handen och senare i veckan så blev vi tillsammans.

Det gick väldigt snabbt för mig och Oscar, och jag fick höra av ganska många att vi skulle troligtvis göra slut efter
si så där 3-7 månader, eftersom att vi inte "visste allt" om varandra innan vi blev tillsammans. Jättetaskig att säga sånt tycker jag.
Men tji fick dom, för här sitter vi lite mer än 2 år senare, i en annan stad, som vi flyttat till tillsammans. 

Ärlig talat så kan jag inte tänka mig en bättre match än mig och Oscar. Vi stöttar varandra i allt, vi hjälper varandra,
vi tröstar varandra, vi skrattar ihop, vi gör varandra till bättre människor, tar hand om varandra och mycket mycket mer.
Oscar har alltid tröstat mig och stöttat mig när jag mått dåligt eller velat gett upp. Han ska ha så
extremt mycket cred eftersom det är inte lätt att älska någon som hatat sig själv, genomgått förluster och
inte kan kontrollera stress eller sorg. Men på nått sätt lyckades han. Han fick mig att börja älska mig själv och tro på mig själv.
Han är min klippa, den som gör mig lättare, som får mig att slappna av och som får mig att skratta i alla situationer.
Han kompletterar mig och får mig att känna mig hel.

Ännu ett nytt blad

Idag, eller igår kväll, så vände jag blad.

Jag gjorde min andra tenta den här terminen och jag kan bara be till Gud och hoppas att jag klarar den.
Den här kursen har varit extremt krävande och nu i efterhand förstår jag inte hur jag har orkat.
Jag har verkligen kämpat mig igenom kurslitteraturen och föreläsningarna. 
Jag har ofta varit sist i skolan och gått hem runt midnatt. 
Jag är så slut efter kursen att jag bara vill ligga under täcket hela helgen.
Om jag klarar tentan är jag extremt stolt över mig själv för att jag pushade så hårt.
Men om jag inte klarar den, kommer jag tvivla på mig själv och undra varför mitt bästa inte räcker.

Visst är det kul att skolan får en att känna så?

Det är svårt att prestera så som man vill ibland, när man har så hög krav på sig själv.
Ibland resonerar jag: "jag kommer ju ändå inte lyckas, varför försöker jag ens?"
Jag tror inte jag är själv om att tänka så. 

Men nu börjar ett nytt kapitel i livet är uppe i Umeå.
OCH JAG ÄR SÅ TAGGAD!

På måndag får jag nycklarna till mitt rum,
och Vi börjar en kurs om etik, världsbild och livshållning, hur intressant? väldigt!
Mamma och Pappa ska komma upp med alla mina saker om några dagar
Och verkligen inte minst, så kommer mina älskade underbara kusiner upp i november!
Jag har så mycket att längta till nu!
Har jag nämnt att jag ska se den nya STAR WARS filmen om 49 dagar?

Men mest av allt längtar jag efter mitt rum.
Jag längtar efter att få inreda, planera och fixa med allt.
Jag drömmer om ett vitt rum med svarta, gråa, turkosa och rosa detaljer

En liten detalj som kommer finnas i mitt rum är ett litet turkost sidobord i plåt som jag blivit helt kär i.
Dock kommer den så bredvid en fåtölj och inte inne i badrummet, som på bilden

som sagt vill jag ha ett ljust rum, men eftersom mitt rum är ganska litet så får jag nöja mig med att hämta
inspiration från lite större rum

men såå attehh
Herrå ;)